Gustav Almestad har skrivit i Aftonbladet om Pär Ströms härliga utspel mot feminismen de senaste åren. Herr Almestad har gjort något underbart, dels en bra artikel och dels en remix av Pär Ströms bok som du kan läsa här.
För något år sedan läste jag "Masculinities" av Whitehead och där stod det på några av de första sidorna att mansrollen inte är i kris. Jag började nästan gråta. Han hade ju rätt, här hade jag trott i flera år att mansrollen är i kris och snart skulle en stor förändring ske. Men Whitehead menade att OM mansrollen hade varit i kris så hade det skett en förändring för länge sedan.
Jag undrar lite hur Pär Ström och hans manliga med-anti-feminister tänker? Jag hoppas att de tänker att de vill gå i kris, för då kanske det händer nåt.
Sen så är det jättekonstigt att de säger att man kan uppnå jämställdhet utan att se till könsstrukturer. Det är som att säga att vi kan uppnå ett miljösmart samhälle om vi bara låtsas som att det inte finns normer som gör att vi slänger högar av mat i väst och att folk svälter i andra delar av världen. Som att säga att om vi siktar på ett mål så når vi det bäst om vi samtidigt blundar och skjuter.
Sen är det konstigt, för ena stunden verkar de säga att "jämställdheten har gått för långt" och andra stunden verkar de säga att "vi vill också ha jämställdhet". Definiera jämställdhet tack, har vi det ännu eller kommer det sen, och hur tar vi oss dit och hur kommer det att se ut.
Att män engagerar sig ideellt överhuvudtaget i annat än Odd Fellow är för mig mycket positivt, så fortsätt med det!
söndag, april 26, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
15 kommentarer:
"Sen så är det jättekonstigt att de säger att man kan uppnå jämställdhet utan att se till könsstrukturer"
Som jag ser det så är jämställdhetsproblemet just att folk ser till könsstrukturer. Människor har i alla tider sett till könsstrukturer och tänkt och kategoriserat utifrån dom. Då tycker jag det revolutionerande nytänket vore att inte se till könsstrukturer. Och jag tycker feminismen kämpar för att vi alltid ska tänka på könsstrukturer. Så jag är antifeminist.
Den dagen ingen tänker i könsstrukturer så finns dom inte kvar längre.
Fast nu har du nog blandat ihop äpplen och päron. Människor i alla tider har inte sett könsstrukturer, de har vi börjat se och diskuterat först på senare tid.
Det är som vilken problemlösning som helst, istället för att blunda och skjuta åt alla håll och kanter så kan vi säga "här ser vi nåt som inte stämmer, hur ska vi lösa detta?".
Säg det till dom som sitter fängslade för att ha arbetat för mänskliga rättigheter. "Blunda och räkna till tio så är problemet löst."
Vmm. Vad är din lösning? Hur ser du ett jämställt samhälle och hur ska man ta sig dit om man inte får rita upp någon som helst karta?
Jag ser problemet som att vi alltid har tänkt kön och sett könsstrukturer i allt och alla. Och om problemet är att vi har haft ögonen öppna så är lösningen att stänga dom och blunda.
Min vision av jämställdhet går ut på att vi slutar tänka kön hela tiden. Det innebär inte att vi ska sluta vara män och kvinnor, bara att vi ska sluta se strukturer, sluta fylla könsbegreppen med värde. Alltså inte koppla begreppet man eller kvinna med annat än just man eller kvinna. Inte tänka män slår och tjänar pengar och sånna saker. Det måste vi aktivt jobba på att blunda för.
Att hålla på att försöka få dom öppna ögonen till ett ideal som feminismen vill är enligt mig samma sak som att jobba för ojämställdhet.
Okej, du brukar ju säga att män också blir diskriminerade, vilket jag håller med om.
Men jag vill bara påpeka att när man går hem med hjärtat i halsgropen varje dag och logiken säger att man egentligen inte borde vara rädd så funkar inte riktigt taktiken "jag blundar så försvinner det".
Speciellt inte då alla man påpekar det för blundar och säger: "det är så det ska vara, vardag, som vanligt". Då blir man glad för varje framsteg och varje människa som öppnar ögonen och erkänner ens rädsla och upplevelser.
Sen sätter man upp ett mål och så arbetar man hårt för att nå det.
Dina argument kanske inte känns kränkande i Sverige, men säg det du säger till invånarna i länder där våldtäkt faktiskt är vardag på riktigt inte bara i tanken, där preventivmedel för kvinnor inte är tillåtet, där män dör tio år i förtid istället för tre. Säg till dom att det funkar bättre om man fortsätter att blunda.
Könsmaktsordning är kartläggningen som man arbetar ifrån. Sen ser den kartan annorlunda ut inom olika områden. På vissa ställen har män 80 och kvinnor 20 och på andra ställen är det tvärtom. DET har folk blundat för och blundar fortfarande för, både i Sverige men inte minst i andra minde jämställda länder.
Så nej, det är inte en fungerande lösning att fortsätta blunda.
Alla former av ojämställdhet är bara möjlig om vi tänker könstänk.
Jag tror inte blundandet kommer att minska antalet våldtäkter nämnvärt men jag ser inte heller våldtäkter som något som beror på ojämställdhet. Och våldtäkter innebär inte ojämställdhet. Låter hårt, men så tror jag. Sedan är våldtäkter såklart ett jätteproblem på många sätt. Men jag tycker inte vi ska tänka "oj, en våldtäkt! Det beror på ojämställdhet och det innebär ojämställdhet. Män är... och kvinnor är...". Då är vi genast inne på att resonera om män och kvinnor i generella termer och det är DET som jag kallar ojämställdhet.
Ja, ibland hävdar jag att män blir diskriminerade. Det som möjliggör diskrimineringen är ju ojämställdhet dvs att man tänker på män på ett sätt och kvinnor på ett annat. Det faktumet tycker jag vi blundar för och där borde vi öppna ögonen. Och det här med hur vi tänker på män och kvinnor på olika sätt är ju inte helt slumpartat utan det finns ett mönster där vi tänker på män som överordnade och kvinnor som underordnade och då finns det en poäng i att visa att det inte är något bra sätt att tänka.
Feminismen tycker jag snarare stärker vårt systematiska ojämställdhetstänk genom att alltid, alltid prata om män som överordnade och kvinnor som underordnade. Eller tycker du inte att feminismen kämpar för att ha kvar ett strukturellt ojämställt tänkande?
Det är därför vi använder genus. För då slipper vi tänka MÄN är så biologiskt och KVINNOR är så biologiskt. Då kan vi resonera om det på ett annat plan och komma fram till hur vi vill att ett jämställt samhälle ska vara.
Det är därför det är så konstigt att antifeministerna är så anti genus. Genus gör det mindra "tyckande" och mer resonerande.
Men jag tror fortfarande att ni inte riktigt vet vad genusbegreppet ger för möjligheter.
Det är väl ungefär att vi INTE ska tänka i genustermer som jag vill.
Vi får inte minskad rasism ifall vi börjar prata om "negerroller" och göra rasforskning till någon slags vetenskap. Typ.
Nej men om vi säger att det finns fördomar i form av strukturer som fixerar våra egenskaper utefter hur vi ser ut istället för hur vi agerar så blir det väsentligt mycket lättare att göra något åt det genom att tala om exempelvis etnicitet istället för "ras".
Dessutom pratar folk redan om ras, att blunda för det är korkat.
Folk talar om kön, att prata om genus istället gör könsrollerna mer föränderliga och därmed samhällets normer och strukturer. MEN kön är lite mer komplicerat, exempelvis rent medicinskt, än vilken kulturell bakgrund man har. Så då måste man ibland tala om kön också, men inte i form av tyckande utan i form av vetenskaplighet.
Skulle du ha sagt till Rosa Park att om hon bara sitter ner och fortsätter att blunda så ordnar det sig till slut?
"Skulle du ha sagt till Rosa Park att om hon bara sitter ner och fortsätter att blunda så ordnar det sig till slut?"
Nej, men anledningen till att hon inte fick sitta var hon ville var ju att folk i alla tider gjort för många "hudfärgsanalyser". Hade ingen lagt någon vikt vid hudfärg så hade det ju varit omöjligt att ha olika platser utifrån hudfärg.
Det finns rasism idag i Sverige men att det ändå är ett mindre problem idag än förr är för att vi valt att blunda. Försökt att tänka bort hudfärgen. Det skulle inte ha minskat rasismen om vi ständigt skulle göra statistik om allt möjligt och skilja på svarta och vita. Däremot minskar det rasismen om vi absolut inte rasindelar statistik och granskar varenda fråga utifrån ett "rasperspektiv".
Vi skulle inte minska rasismen genom att t.ex. se till att platserna på bussen är jämt fördelade ur rashänseende. Visst - det kanske minskar diskrimineringen av svarta kortsiktigt men det löser inte det grundläggande problemet, dvs. rasismen. Tvärtom, kan man säga.
Det finns inga feminister som har sagt att könsstatistiken är målet, det vill säga jämställdhet. Könsstatistik är ett verktyg som man har börjat pröva för att kartlägga nuläget för att kunna sätta upp mål och sedan utvärdera målen.
Och ja, jag anser att en kartläggning av exempelvis svarta mäns situation i USA kan vara relevant. De allra flesta som sitter inne i USA är svarta unga män, detta ger konsekvensen att de inte får rösta, att de inte får se sina barn växa upp osv. Kartlägger vi det så kan vi säga: hjälp här har vi ett ENORMT problem, sedan kan vi sätta in strategier, fortsätta att mäta det för att se om strategierna fungerar. När ett mål som man anser är acceptabelt är nått så kan man sluta mäta. Att mäta för mätandets skull är helt värdelöst.
Du vet, rasdiskrimineringen är inte direkt ett "löst problem" i USA ännu.
Klart jag vet att det finns rasism i USA, men så har man ju inte heller kört med blunda-metoden.
Blunda-metoden är ju en metod som tar tid och är väldigt svår men jag tror att det är den enda som fungerar.
Om vi ser att kvinnor tjänar 10% mindre än män så är lösningen egentligen inte att ge kvinnor 10% mer och så vips har vi jämställdhet. Lösningen är att vi över huvud taget inte tänker på kvinnor som en särskild grupp. Vi borde sluta mäta och prata om "kvinnolöner". Att kvinnorna från början fått en lägre lön beror ju på att någon från början tänkt på kvinnor som en särskild grupp och gett henne en "kvinnolön".
Vi kommer aldrig att kunna kartlägga ojämställdheten och lösa den på precis alla områden. Det kommer alltid att finnas statistiska skillnader någonstans och om vi så håller på i en miljon år så kommer det att finnas kvar någon skillnad. Om man nu inte har lyckats blunda sig till att inte döma och betrakta människor utifrån könstillhörighet.
Ett till exempel: skulle vi vilja skapa en indelning mellan människor med fräknar och utan fräknar så är det bästa vi kan göra att börja kartlägga skillnader mellan fräkniga och icke-fräkniga för att se om det råder någon diskriminering. Sedan ska vi hela tiden påtala skillnaderna och att det råder en diskriminering av fräkniga. Så ska vi kräva högre löner för fräkniga. Vi ska berätta att det är fräknigheten som avgör lönen.
Nästa gång du möter en människa så kommer du direkt att lägga märke till om den är fräknig eller inte och du kommer att behandla fräkniga och icke-fräkniga olika.
Vips så finns det en skillnad mellan fräkniga och icke-fräkniga. Och du som var så snäll och ville kartlägga om det rådde någon diskriminering och att den skulle sluta...
Lösningen? Just close your eyes.
Ja varsegod å blunda du. Men kom inte å säg sedan att du utsätts för diskriminering för de två faktorerna hänger inte ihop.
Fräkniga är inte 51% av jordens befolkning. Och dessutom är det precis som jag sa innan att målet med exempelvis könskartläggning är inte att det ska vara så för all framtid utan att man ska kunna mäta för att förändra för att sedan sluta mäta. Ett medel för att nå målet.
Indelningen finns redan, det är dags att syna den i sömmarna för att lägga upp en strategi för att göra det bästa möjliga av situationen.
Och precis som du säger, könsstrukturer kommer alltid att finnas på något vis, vi kommer aldrig att se på en människa och tänka NOLL. Men förhoppningsvis kan vi se på en man som går på bussen en sen kväll i framtiden och inte tänka "MAN nej tänk om han är en snuskgubbe". Men då måste vi ha någon form av tanke om hur vi ska komma dit. Och blunda känns inte riktigt som en smart metod. Men jag ska prova nästa gång och återkomma.
Jag tycker Pär Ström gör ett rätt och ett fel.
Bra att han påpekar att diskriminering även drabbar män. Det finns ju som du vet en syn på män som överordnade och kvinnor som underordnade och den måste absolut bort.
Men sedan gillar jag inte att han verkar försöka skapa en syn på jämställdhetsarbetet som att män ska skapa en slags mansrörelse. Män för jämställdhet och alla den typen av mansrörelser skapar ju bara en syn på män och kvinnor som olika.
Jag tänkte på bussexemplet. I Iran finns det bussar där män och kvinnor får åka i samma buss men män och kvinnor får sitta i olika delar av den. Är dessa bussar jämställda? Jag menar, både kvinnor och män får ju åka och sitta. Nej, enligt mig är det inte den modellen som innebär jämställdhet.
Pär Ström har korrekt sett att i dagens "jämställdhetarbetesbuss" så har kvinnor många fler platser och han vill att män ska ha lika många som kvinnor. Det är bra, men han verkar inte tveka om att jämställdhet är när män och kvinnor har lika många platser. Och där är han överens med feministers sätt att se på saken även om feminister inte delar synen på hur många platser som kvinnor har.
På sikt är det en jämställdhetsbuss där vi inte har särskilda mans och kvinnoplatser som är det enda rätta, tycker jag.
Skicka en kommentar