Stor på Internet... liten på jorden... eller "hejja finanskrisen".

Ibland tänker jag på att alla på Internet är så olika. En del är aldrig uppkopplade, andra är jämt uppkopplade.

Som jag, jag är inte jämt uppkopplad, men himla ofta. Man sitter å väntar på att det ska hända nåt... folk lever sina liv å det tuffar på ganska långsamt. Ibland är jättemånga andra uppkopplade. Inläggen och bloggartiklarna viner kring öronen och alla uppdaterar sin status på Facebook till nåt roligt som man kan skratta åt. Ibland är inga uppkopplade, som typ nu innan jul. Vad gör folk? Umgås med sin familj? Handlar julklappar?

Jag tror att jag har någon form av bokstavskombination. För jag kan både vara uppkopplad och göra massa andra saker samtidigt. Jag står inte ut att kolla på TV om jag inte samtidigt läser en tidning och surfar på Internet. Det blir liksom för tråkigt.

Om man sen kopplar det till vilka som är uppkopplade. Antifeministerna skriver kommentarer jämt, på varje debattinlägg om genus och jämställdhet. De måste vara uppkopplade dygnet runt, ha bokstavskombinationer och helt strunta i sitt övriga sociala liv.

Men man får i detta Internetbrus aldrig glömma att bara för att man är stor på Internet så behöver inte det betyda att man är stor på jorden. Man kan faktiskt vara ganska liten på jorden... även om man hörs å syns mycket här i cyberspace.

Jag tänker på de som hela tiden säger att genus är en modefluga och att det snart kommer att försvinna. Det kommer helt klart att utvecklas, förändras och kompliceras ännu mer än vad det redan har gjort. Snart är genus intersektionalitet och snart är intersektionalitet genusalitet och snart är allt nåt annat. Men på jorden, där motståndarna är små, i verkligheten... där är förändringsprocesserna enorma.

Ett sånt fint gulligt underbart härligt exempel jag fick idag i julhandeln.
Två pappor i resliga siluetter spatserar runt inne på "Krabat" (en leksaksaffär för er som e lost på det området). De lyfter på leksaker och vänder på gosedjur. Plötsligt utbryter den ena "Nä kolla på den här... är den inte lite... könsstereotyp?!"

Jag ler under min halsduk och njuter av förändringens vindar. Hejja finanskrisen, tillbaka till våra trygga bon. Vi svenskar är tack och lov ofta tryggast där vi får utrymme att förändra. "Sushi? Ja... varför inte.. det är ju trots allt finanskris!?"