Nåt seriöst om politik

Känner för att skriva nåt mer så här på nattkvisten, när jag ändå håller på.
Någonting seriöst kanske. Om politik.

En eller två riksdagsledamöter bestämmer sig för att motarbeta något som är logiskt och som gör människor glada.
En politiker bestämmer sig för att lämna hjärtat hemma för det behöver han inte i sitt arbete, anser han.
En politiker med feministiska ambitioner bestämmer sig för att rucka på sina principer för att det e mycket roligare att få vänner än ovänner. Samma politiker glömmer bort att det finns vänner och så finns det vänner. En vän glömmer bort politikern. Med flit.
En ung kvinna bestämmer sig för att inte bli politiker för att det verkar så oerhört infekterat i maktens korridorer.
En historisk händelse bestämmer sig för att hända och helt plötsligt blir allting möjligt.
Dom kommer skriva böcker om det, dom vet bara inte om det ännu.
Att bli politiker är inte alltid en fråga om att tacka ja eller nej.
Ibland kan man bara inte stå emot.
E inte det underbart!

Usch

Allt känns ganska tråkigt just nu, klockan är mycket och jag kan inte sova för att jag har ont i magen. Kalle sover gott och jag sitter ensam i soffan och filosoferar.
Annars har jag precis varit på en bra kurs med feministiskt initiativ, så på så sätt känns det bra.
Börjar dock sakna vardagslivet nu... det känns inte som om att jag har semester längre, det känns som om att jag bara går runt å diskar och stökar till och diskar och stökar till å dammsuger och smutsar ner och dammsuger och smutsar ner.
Vill göra matlådor och inte vara hemma lika mycket men bli överlycklig då man äntligen får komma hem!
Fast jag vet ju att när det är dags för klockan att börja ringa varje morron igen så kommer jag att längta till att få göra ingenting. Knasigt... ja minst sagt.
Jag måste bara erkänna det... jag gillar och behöver rutiner. Det värsta som finns är att vara sjukskriven och det ännu värstare som finns är att vara sjukskriven och sen gå på semester....... hade velat ha semster efter att jag börjat med studierna istället... livet e inte rättvist. Nästan aldrig.

Försöker minnas någon gång då det var rättvist och minns inte så mycket annat just nu än i-landsglädjen då tåget kommer bara en minut efter att man en slumpmässig tid gått ner till tunnelbanan.

Äh, sluta läs det här inlägget, jag e bara deppig, hur grinig får man vara i sin fina lägenhet med mat på bordet?

Imorgon är en ny dag, då tar vi nya tag! Nödrim efter midnatt.

Klockan har passerat tolv och nån skrev nåt om verkligheten

Tänk om alla som bloggare skulle ställa upp som volontärer och typ ta ut gamla människor på promenad istället och prata med dom om livet. Vore inte det bra...?


Känner för mellanrum idag, det är så vackert.




Om jag kunde resa tillbaka i tiden så skulle jag köpa upp en massa webdomäner (stavas det så), kanske microsoft.com, och sen skulle jag åka tillbaka och sälja dom dyrt!

För pengarna skulle jag köpa:





Äsch... jag vet inte... Jag behöver inget dyrt just nu.
Men det vore ändå ett smart drag!


Tjyvlyssnat:

En tiggare går förbi två unga tjejer med lidingö-i och frågar efter några kronor med uppenbar brytning.
Ena tjejen: "ASSÅ stick härifrån"
Andra tjejen: "Suck"
Tiggaren går vidare, han verkar inte ha förstått vad de sa.
Ena tjejen: "Asså jag fattar inte, han ba tigger, men hallå hur har han haft råd med fyrtio spänn till t-banebiljetten? Han hade ju kunnat köpa en macka eller nåt för dom pengarna!"
Andra tjejen: "Ja verkligen!" tvekande "fast asså det måste ju vara jobbit att ha förlorat allt hopp liksom?"
Ena tjejen: "Men va fan han får väl gå på svenskalektioner å skaffa sej ett jobb!"

Sen byter dom samtalsämnen och jag känner mig mest som en seriefigur. Fast egentligen borde jag väl känna mig mer verklig i kontrasten, men verklighetskänslorna har tagit slut tror jag... det blev för mycket för dom. Dom packade sina väskor och drog från den här gudsförgätna stan.
Plötsligt minns jag varför jag flyttade från Östermalm.

En kvinna har tydligen skrivit en bok om verkligheten. Nånting om författare och män med verkliga namn. Hittade bland annat en artikel om det i Svd.
Många verkar vara arga på henne för att hon har skrivit om verkligheten.

Det kan jag nog förstå och respektera, verkligheten är inte alltid så rolig att läsa om.


Men mellanrum däremot...


Det är vackert!