Klockan har passerat tolv och nån skrev nåt om verkligheten

Tänk om alla som bloggare skulle ställa upp som volontärer och typ ta ut gamla människor på promenad istället och prata med dom om livet. Vore inte det bra...?


Känner för mellanrum idag, det är så vackert.




Om jag kunde resa tillbaka i tiden så skulle jag köpa upp en massa webdomäner (stavas det så), kanske microsoft.com, och sen skulle jag åka tillbaka och sälja dom dyrt!

För pengarna skulle jag köpa:





Äsch... jag vet inte... Jag behöver inget dyrt just nu.
Men det vore ändå ett smart drag!


Tjyvlyssnat:

En tiggare går förbi två unga tjejer med lidingö-i och frågar efter några kronor med uppenbar brytning.
Ena tjejen: "ASSÅ stick härifrån"
Andra tjejen: "Suck"
Tiggaren går vidare, han verkar inte ha förstått vad de sa.
Ena tjejen: "Asså jag fattar inte, han ba tigger, men hallå hur har han haft råd med fyrtio spänn till t-banebiljetten? Han hade ju kunnat köpa en macka eller nåt för dom pengarna!"
Andra tjejen: "Ja verkligen!" tvekande "fast asså det måste ju vara jobbit att ha förlorat allt hopp liksom?"
Ena tjejen: "Men va fan han får väl gå på svenskalektioner å skaffa sej ett jobb!"

Sen byter dom samtalsämnen och jag känner mig mest som en seriefigur. Fast egentligen borde jag väl känna mig mer verklig i kontrasten, men verklighetskänslorna har tagit slut tror jag... det blev för mycket för dom. Dom packade sina väskor och drog från den här gudsförgätna stan.
Plötsligt minns jag varför jag flyttade från Östermalm.

En kvinna har tydligen skrivit en bok om verkligheten. Nånting om författare och män med verkliga namn. Hittade bland annat en artikel om det i Svd.
Många verkar vara arga på henne för att hon har skrivit om verkligheten.

Det kan jag nog förstå och respektera, verkligheten är inte alltid så rolig att läsa om.


Men mellanrum däremot...


Det är vackert!